22 maj 2012

Akutsjukvården



Strax runt lunch den 6.e maj lät lilleman fortfarande "snarkig" (se tidigare inlägg ) i vaket tillstånd, så jag tar och ropar till mej sambon och ber han ta med sej en ficklampa. Jag ber sonen öppna munnen så jag får titta lite med ficklampan i hans hals. Ficklampan var helt överflödig, för svullnaden som syns i halsen är så stor så att den täcker "tappen" som finns i svalgöppningen. Jag ringer åter till sjukvårdsrådgivningen. Sköterskan frågar lungt och trevligt hur det är med lilleman, säger att hon ser att vi varit i kontakt med dom tidigare. Jag berättar om min upptäckt. Hon vill genast skicka en ambulans, men jag avstyr det för sonen springer runt och leker så han har absolut inga andningssvårigheter. Men en akutläkartid på VC vill vi allt ha. Får en tid ca 3 timmar senare, sköterskan tycker det är för lång väntan, så hon ber mej vänta lite. Hon tar och ringer VC och "skakar" fram en tid bara om 1 timme. Tack för att det finns såna sjuksköterskor, har hört mkt hemska historier om dessa sjuksköterskor. 
Jag hinner ta mej en dusch och av någon undermedveten anledning så packar jag en akutväska med bra att ha saker. Sätter sonen i bilen för färd till VC. ( kanske var jag inte riktigt körbar efter gårdagen, men den tanken slog mej inte förräns senare ) Vi fick komma in direkt som vi kommer till VC träffar där en läkare som heter Johan ( har för tillfället glömt efternamnet ) han kollade i öronen, lyssnade på hjärtat och lungor. Och innan han kollade i svalget så lyssnade han noga på sjukdomsförloppet. Han kollade sen i lillemans svalg och "hummade" ett par gånger, och när läkare liksom "hummar" så brukar det inte betyda något bra.. Han ringde till sjukhuset och pratade med en halsläkare på akuten. Talade om att han tyckte vi borde åka vidare dit. Läkaren på sjukhuset tyckte att han skulle skriva ut penecillin och avvakta några dagar, tack och lov att han fortfarande tyckte att vi skulle åka in till sjukhuset. Varvid vi då fick en akutremiss dit. Snart nog blir vi inropade till läkaren som ganska så snart konstaterar att han inte vill sända hem oss igen. Vi får ett rum   på barnkliniken på infektionssidan. Vilket som jag sen tidigare vet innebär inget spring och lek bland de andra barnen = instängd mellan 4 väggar med en 3 åring!!!
Sonen fick glykosdropp och antibiotika intravenöst. Sänkan togs och blodvärdeprover togs. Sen kom kvällen och ännu en natt med för lite sömn, obekväma sjukhussängar. Det sattes även syre och pulsmätare på sonen. Och till allas förvåning så syresatte han sej till 97-99 % med denna stora svullnad i halsen?!


2 kommentarer:

  1. Kollar att kommentera och se om det går lättare. Faster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det gick lättare för då har jag ju lyckats:)

      Radera