Förvånade

Strax runt lunch denna dag träffade jag och sambon samma läkare som jag tidigare hade träffat på förmiddagen. Öron-näsa-hals doktorn som opererat lilleman tallade om att nu var de klara med honom, eftersom han inte visade några tecken på infektion så ansåg dom att han bara behövde några dagar på sej att vila hemma. Fint tänker man då inte värre då så. 

Då dyker en läkare till upp som vi inte har träffat förut. Han presenterar sej som Jörgen och talar om att han hörde talas om lillemans "fall". Han ville inte riktigt släppa oss bara så där så han sa att om det kändes okej så ville han kolla upp det här mer noga. Han gav oss permission tills han fått  vidare besked om vad det var som de hade opererat bort.

Idag tänker jag...."tänk om doktor nr 1 hade skrivit ut lilleman och sagt att nu är det bra....hemska tanke.

Och stor tacksamhet till Jörgen som utan att egentligen ha så mkt med detta att göra råkade snubbla förbi och "lägga" dej i lite extra. 

Så det var till att packa ihop alla saker (hur kan det bli så mkt saker på bara några dagar) och sätta sej i bilen och åka mot det efterlängtade hemmet. 

Boris 12 veckor sover hos sin kompis Agnes

Och min lilla vän som jag innan allt detta hände var och hämtade. Men vi hinner nog ses en hel del framöver!