14 juli 2013

Det var inget elakt rykte

Denna jävla skitsjukdom har tagit ännu en ung människa ifrån oss!!!

Man gråter och det gör ont. Det finns inga tröstande ord, man behöver vara stark för att kunna finnas som stöd för den närmaste i barnets närhet.
MEN DET GÖR SÅ JÄVLA ONT !!!!

Samtidigt som man är så rädd för att min egen familj ska få uppleva skitsjukdomen igen. Jag vill ju kunna tro på att lilleman inte blir sjuk igen. Han får bli förkyld och få maginfluensa, kräkas ner hela mej och sängen hur många gånger som helst. Bara inte denna jävla cancer.

Gråter och sänder mina tankar till familj och vänner som som i det avlidna barnets närhet nu ska finna vardagen igen och få ett "normalt" liv...åter igen vafan är det normala livet????