26 mars 2013

Nu får det faktiskt vara nog

I februari så började jag ladda för återgång till mitt arbeta. Som jag längtat och som jag bävat för denna dag. I början på februari så började lilleman gå heltid på dagis och det funkade bra tills.... 39 graders feber och stigande. Jag gav honom Alvedon och väntade på resultat.
Lilleman och jag bäddade ner oss i gästsoffan i gillestugan, där är det svalt och skönt. Feber på 40,6 och jag inser att det var dags för lite mer febernedsättande, denna gången får det bli Ipren och äntligen så börjar febern sjunka. Natten visar sej bli ganska så skaplig, värre nätter har vi genomlidigt det vill jag lova!
Ringer till sjukvården dagen efter och de tycker att eftersom lilleman har den diagnos som han har så ska vi samma eftermiddag infinna oss för kontroll. Känns som det är enda gången det finns en fördel med att ha ett barn med en cancerdiagnos ( och säkert andra diagnoser med) för vi hinner knappt sätta oss i väntrummet förräns vi tilldelas ett rum.  Det tas urinprover osv....det där kan vi ju. Vi får besked av läkaren att sänkan är låg och att vi kan åka hem och avvakta någon dag till. Övriga värden oxå strålande goda. Bra hem igen har fått nog av sjukhussängar.
Vi avvaktar och febern håller i sej. Vi får en ny tid på barnakuten, och direkt denna gång blir vi tilldelade ett rum utan att ens besöka väntrummet.... Lilleman frågar efter sin favvosköterska och både jag och inskrivningssköterskan berättar för honom att hon jobbar ju med barn som är under behandling. Men så plötsligt så öppnas dörren och in kliver hon favvosköterskan. Hon tar de sedvanliga proverna igen och ber oss vänta på doktorn. Lilleman är nöjd och får välja plåster som alltid och skiner glatt trots feber.
In kliver doktorn och oxå det vår favvo, en doktor som bara jobbar med barn under behandling men hörde att vi var där och tog sej tid att göra resten av undersökningen. Till bådas vår lycka för detta är en läkare som verkligen jobbar på rätt ställe och kan sin sak. Han vill även ta prover för influensa A och svininfluensa, ( vilket det tydligen var några barn som låg inne för) RS härjade oxå och har så gjort väldigt denna vinter. Övriga läkare på avdelningen ville inte ta några influensaprover, men vår läkare stod på sej för han visste ju vem patienten var.
Och tur var väl det för det visade sej att han hade influensa typ A alltså säsongsinfluensan. Då ville de övriga läkarna plötsligt lägga in honom på sjukhuset, men då sa vår läkare stopp. Det var så många svåra infektioner som " for" runt på barnavdelningen så han ville inte ha oss där alls. Han sa att han sett oss i sämre skick än så här så vi kunde lika gärna tillfriskna hemma. Han sa till den andra läkaren att han var övertygad om att jag skulle ta med mej lilleman och komma in om det blev värre.
Så vi åkte hem igen! Dagarna med feber och nätterna i gillestugan segade sej fram men vi höll oss iallafall hemma. Och ingen annan verkade ha blivit smittade inte ens jag som sov i samma bäddsoffa som han.

Nu sitter jag här igen en och en halv månad senare med en lika febrig lilleman och funderar på om jag ska gå och bädda upp bäddsoffan......
Men det får bli ett senare inlägg.

Med detta inlägg vill jag bara säga att tack till dessa fantastiska sköterskor och läkare som kan sin sak och tar sej tid för oss !!!!
Detta är mattes andra kelgris en väldigt speciell dam, är man norsk skogskatt så är man