Dagisinskolning

Så var sonen på dagis igen då och denna vecka skulle jag lämna honom och se om han fixade att vara utan mej några timmar. och ja givetvis gjorde han det, jag hade väl egentligen inte riktigt förväntat mej något annat. Men som mamma så vill man ju innerst inne att barnen ska sakna en i allafall lite grann.
Lilleman går på en helt fantastiskt dagisavdelning med helt suverän personal och ett arbetssätt som jag gillar. De ser till att barnen utvecklas och får prova på allt. Alltså ingen dagförvaring av barnen medans föräldrarna jobbar.

Bara man håller tungan rätt i munnen så.....

Så kan man väl säga att denna inskolningen gick bättre än vad jag hade föreställt mej innan. men jag tror att vi har tjänat på att vänta in i det längsta med att börja om på dagis efter alla cellgiftsbehandlingar. Vi trodde nog att han skulle vara tröttare än vad han är.
Så kommer det som nästan alltid kommer med dagisinskolningarna, förkylning.
Jag var den som först fick känna av det. Eller så är det så att jag nu börjar slappna av och försöka blicka framåt. Har ju inte varit sjuk själv på närmare 1 år.

Jag mår sådär ( eller det gör man väl alltid men värre numera ) när lilleman säger att han har ont i halsen och när han har ont..... Det kommer nog sitta i länge den känslan.

DENNA STÄNDIGA ORO !!!