Droppställning med tillbehör

Jaha ja så var det dax för första cytodosen då och mer med den.
Dagen startade med att det skulle sättas i en nål i "dosan" ( porth a cath ) för att kunna användas vid all medicinering och provtagning. Nålsättningen blev mycket jobbig både för mej och lilleman. Trött och sliten som han var efter den redan nu tuffa resa han påbörjat, kämpade han ruskigt för att slippa. Vi lyckades till slut att övertyga honom om att eftersom han fått emblaplåster så skulle det inte göra ont.
Men att försöka övertyga en 3åring att det inte gör ont att sticka en nål genom huden det kräver sin man/kvinna. Och eftersom han redan varit stucken i båda armvecken, båda händerna och ena foten den senaste veckan så förstår jag att han inte ville tro oss. Envisa 3 åringar tycker ju ganska så ofta att de vet bättre än alla andra.
Så äntligen var nålen på plats och jag insåg att jag behövde en dusch efter denna kampen.

Så påbörjades vårt nya liv med en ny följeslagare som sällskap-droppställningen. Till den blev nu lilleman kopplad dygnet runt och då skulle den ju med överallt.
Det startades den första cytodosen och till den hör kortisontabletter. Jag har nu lärt mej att de ev nybildade cancercellerna typ smälter av kortison så det var ju bra. Med kortisonet kommer en del biverkningar som humörsvängningar från glad till superarg på en tiondels sekund. Och en otroligt ökad aptit. Inte bara på mat utan på allt. Det skulle snart visa sej vara bra för det kommer perioder när de behandlade barnen helst inte äter alls. När varje cytodos är avklarad så ska kroppen genomvätskas med glykosdropp i 24 timmar. Och urinen mätas och kollas vid varje tillfälle lilla killen kissade. Åh va jag tyckte det var jobbigt att lära mej detta.
Några timmar efter den påbörjade behandlingen kom biverkning nr 2, jättehungrig. Vilket senare resulterade i kraftiga och många kräkningar. Tålde inte matlukt så det fick bli kalla köttbullar till mat denna dagen.....och fler dagar.
Men vi genomled denna dagen oxå och många dagar därtill.
Kvällen kom och natten med en superduktig kille som trots att han vaknade varannan timme och var kissnödig inte kissade i blöjan en en endaste gång!!!!  Detta var mycket bra gjort för han fick 80 ml extra vätska intravenöst i timmen och att han bara varit torr på nätterna någon vecka innan sjukdomen konstaterades. Min riddare!!!!!
Droppumpens tickande ljud avbröts då och då av en och annan inflygande helikopter. De dånar riktigt rysligt mycket när de ska landa på granntaket. Men man vänjer sej visst med det mesta.
Återkommer till allt detta säkerligen igen.