7 juli 2012

Fortsättning dag 2

Uppvak är alltid jobbiga men det skulle vi oxå snart få rutin på. Den här gången kom sköterskorna från avdelningen till barnuppvaket innan lilleman vaknat. De behövde väcka honom för att vi skulle hinna till röntgen, vadå röntgen sa jag de hade ingen sagt till mej! Jag hade räknat med att han skulle få vakna i lugn och ro vilket som brukar vara det bästa. Men de var tvungna att kolla med röntgen om porten satt rätt. Porten är alltså en Porth á Cath En typ av central venkateter. En liten ihålig dosa av
titan opereras in under huden. Dosan är fylld med silikon. I botten utgår en plastslang som förs in i ett stort blodkärl nedanför nyckelbenet.  När ”porten” ska användas, för provtagning eller för att tillföra medicin eller dropp, används en speciell nål som är böjd i 90 graders vinkel. Nålen sticks genom tunn hud in i dosan så att spetsen når botten. Till nålen kopplas kort slang som används för att ansluta spruta eller droppslang.  När Porth a cathen inte används syns bara en liten bula under huden och man kan leka och bada precis som vanligt. Hittadde tyvärr ingen bra bild men kanske återkommer med det vid ett senare tillfälle.http://www.barncancerfonden.se/ Här finns det annars mycket bra information.
Så nu fick vi väcka en trilskandes 3 åring ur hans skönhetssömn efter narkosen och försöka få honom att lägga sej på röntgenbritsen. Det gick sådär men vi lyckades i alla fall till slut. Och tack och lov så verkade allt vara på sin plats. 
Inte kanske den vackraste kvällsutsikten, men ändå en fin kvällsol.
Sen blev det kväll även denna dagen med alla dessa rutiner för mat och mediciner som skulle läras in. Det är nu jag börjar inse att det här är inte bara någon liten snuva som går över med en penicillinkur inte. Jag lovar man är långt ifrån fullärd vad det gäller mediciner och annat inom sjukvården. 

  

1 kommentar:

  1. Ja, det är en hel vetenskap med alla mediciner, behandlingar, undersökningar och div. kontroller som man hamnar i... Första veckorna tyckte jag inte vi gjorde nåt annat än vara på operation och uppvaket. Och så stackars Anton som var tvungen att bli utsatt för allt detta. Trist när barnen inte får vakna upp i ett lugnt tempo. Senast var det en sköterska på uppvaket som "grejade värre" med A, som då vaknade och var på ett uruselt humör. Sköterskan gjorde visserligen bara sitt jobb, men det blev inget vidare uppvaknande den gången. Men det är ovanligt att det blir så som tur är. Kram.

    SvaraRadera